Den 22 augusti 1930 höll Einstein ett invigningstal vid öppnandet av den 7-e tyska radioutställningen på utställningsområdet vid Funkturm i Berlin. Talet sändes över alla tyska radiostationer, och dagstidningarna rapporterade utförligt om det. Einstein välkomnar här kulturoptimistiskt det nya kommunikationsmediet som ett medel till mellanfolklig förståelse. Bara en kort tid senare skulle det missbrukas för propagandistiska ändamål, som utmynnade i folkmord och krig.

 

Einsteins tal i Berlin-radion

 

"Ärade när- och frånvarande! När ni hör radion, tänk då också på hur människorna kommit i besittning av detta underbara instrument för meddelanden.

Alla tekniska landvinningars urkälla är den gudomliga nyfikenheten, den knåpande och grubblande forskarens leklust och inte minst den tekniske uppfinnarens konstruktiva fantasi.

Tänk på Örsted, som först upptäckte den elektriska strömmens magnetiska verkan, tänk på Rels som först utnyttjade denna verkan för att åstadkomma ljud på elektromagnetisk väg, tänk på Bell som med sin mikrofon först förvandlade ljudvågor till variabla elektriska strömmar genom användning av känsliga kontakter. Tänk också på Maxwell, som på matematisk väg bevisade förekomsten av elektriska vågor, och tänk på Hertz, som först åstadkom sådana med hjälp av gnistor. Men tänk också särskilt på Liebens, som med det elektriska ventilröret uppfann ett ojämförligt instrument för att spåra elektriska vågor och som också visade sig vara ett idealiskt enkelt instrument för att åstadkomma elektriska svängningar. Tänk med tacksamhet på härskarorna av namnlösa tekniker som förenklat radiokommunikationens instrument så mycket och anpassat dem för massfabrikation så att de blivit tillgängliga för var och en.

Och skämmas borde alla de som tanklöst betjänar sig av vetenskapens och teknikens underverk och mentalt inte förstått mer om dem än kon förstått av växternas botanik när hon med välbehag äter dem.

Tänk också på att det är teknikerna som möjliggör den sanna demokratin. De underlättar inte bara människornas dagsverken utan gör också de finaste tankarnas och konstnärernas verk, som det till helt nyligen var de gynnade klassernas privilegium att avnjuta, tillgängliga för allmänheten, varigenom de väcker folken ur en sömnig apati.

Vad beträffar radion i synnerhet, så har den att fylla en unik funktion i folkförsoningens sinne. Ända in i våra dagar har folken lärt känna varandra nästan uteslutande genom den egna dagspressens förvrängande spegel. Radion visar dem varandra i den mest levande form och i huvudsak från den älskvärda sidan. Den kommer därmed att bidra till att utplåna den känsla av ömsesidigt främlingskap, som så lätt slår över i misstänksamhet och fientlighet.

Betrakta i denna anda skapandets resultat, som denna utställning erbjuder besökarens häpnande sinnen."

 

Inspelningen, som när den var slut möttes med livligt bifall, förmedlar trots alla tekniska brister som har sin grund i den tidens inspelningsteknik, ett gott intryck av Albert Einsteins enkla, genom små skämt upplättade föreläsningskonst - också egenheterna hans en aning dialektala (sydtyska) uttal. Den speglar samtidigt utställningens "atmosfär", som kännetecknas av en utpräglad ljudkuliss. Talet hölls nämligen ute i det fria, och den byiga vinden lät inte bara fanorna på utställningsområdet och talarens vita hår fladdra, vilket framgår av fotografier och filmdokument, utan fick också mikrofonernas membraner att bullra; dessutom for spårvagnar och tåg på Stadtbahn gnisslande eller dundrande förbi i närheten.

 

Einstein und sein Weltbild. Aufsätze und Vorträge av Friedrich Herneck (1976)